Life's a piece of shit, when you look at it.
Har inte orkat skriva under helgen. Ber om ursäkt för det. Men just nu mår jag inte riktigt som en prins. Jag vet inte varför jag känner som jag gör. Men igår var verkligen den absolut jobbigaste dagen på länge, känslomässigt. Fick bita mig i läppen på tåget för att inte börja gråta. Helst av allt så ville jag bara krypa ner i min säng och bara försvinna. Men jag var hos Erika på julmiddag och julklappsbyte och det var mysigt trots mitt humör. Sen sov jag hos Emelie. Somnade som ett barm i hennes säng inatt, och idag käkade jag thaimat med hennes familj för att sen åka hem och bara ta det lungt.
Jag tänker inte gå in för mycket på detaljer, men i fredagsnatt när jag var hemma hos en vän. Redigt full efter en del vin, så brast något i mig. Jag vet fortfarande inte vad som utlöste det. Men jag fick i alla fall en ångestattack. Jag har fått det förut när jag varit ensam. Men nu var jag åtminstonde inte själv när det hände. Men som sagt, kände mig känslomässigt svag följande dag och det var verkligen ett bakslag för mig. Allt har gått på räls under den senaste tiden. Men antar att man ibland inte kan hålla för mycket inom sig på en och samma gång. Detta är väl helt enkelt mitt kropps sätt att säga ifrån, både fysiskt och psykiskt. Trodde inte det skulle gå över. Men känner mig redan starkare. Så jag ser det snarare som en nystart nu. Jag vill vidare med mitt liv. Jag känner redan att jag har kommit en bra bit på vägen och jag tänker inte stanna nu. Jag ska vidare till varje pris.
Kommentarer
Trackback
