Allt är nästan perfekt.
Jag måste bara börja med att säga att jag är så stolt över mig själv.
För det finns så mycket saker jag har mig själv att tacka för.
Så mycket saker jag har löst i mitt liv och hur allt förändrats tack vare det.
Enbart för att jag har tagit tag i jobbiga moment och ansträngt mig.
Och jag är verkligen värd det.
För det finns så mycket saker jag har mig själv att tacka för.
Så mycket saker jag har löst i mitt liv och hur allt förändrats tack vare det.
Enbart för att jag har tagit tag i jobbiga moment och ansträngt mig.
Och jag är verkligen värd det.
Jag har en världens bästa familj med föräldrar som förstår sig på mig, men som också ger mig en ärlig chans att se vad jag kan göra annorlunda. Dom lär mig (fortfarande) allt om att göra sig förtjänat av allt gott i livet. För gör du bara ditt bästa så kommer det du förtjänar alltid till dig. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan mina fina småsystrar.
Jag har varit upp över öronen kär i samma kille i nästan 4 år. Och nu är han bara min. Jag är så lycklig för jag kände verkligen hur sista pusselbiten föll på plats den här helgen för lite mer än 2 månader sen. När allt helt plötsligt funkade. Ögonblicket jag drömt om under dom åren hade plötsligt blivit min verklighet. Äntligen så var våra tankar och känslor helt ömsesidiga och vi blev ett officiellt par. Kan fortfarande inte riktigt fatta att just den där speciella, olyckliga kärleken kunde vända som den plötsligt gjorde. Från att knappt ha kontakt och inte riktigt våga, till att ha en seriös relation och samarbeta sig uppåt tillsammans. Han är fortfarande den finaste människan jag vet och jag kunde inte vara mer nöjd med hur allt blev tillslut.
Uppskattar varje sekund med honom.
Jag har relativt gott om pengar då jag jobbar nästan heltid,
hade till och med turen att börja jobba direkt efter studenten.
hade till och med turen att börja jobba direkt efter studenten.
Och jag menar verkligen direkt. Jag betalar hemma och
försöker planera min personliga ekonomi så gott det går.
Men idag vill jag skriva om något annat.
Under senare tid har en känsla vuxit i mig. En känsla jag inte kunde sätta ord på.
Men idag vill jag försöka förstå mig själv och unna mig själv den uppriktigheten genom att få skriva det. Jag jobbar på ett ställe där jag till viss del trivs. Men vissa dagar kan verkligen sätta mina nerver i spel. När man vissa dagar är så uppe i varv att man slänger i sig sin lunch på 3 minuter för att cirka 10 minuter senare gå och kräkas upp maten igen. Jag känner oftast inte att jag får det utrymmet jag vill när jag arbetar och är oftast väldigt nervös inför det innan varje arbetspass. Trivs verkligen inte att jobba tillsammans med vissa där. Känner mig oftast motarbetade och tagen för givet. Att jag ska backa andra, som i slut ändan ändå aldrig skulle vara intresserade av att hjälpa mig. Jag har ångest över att behöva hitta ett nytt arbete innan den 12 varje månad. För annars måste jag skicka önskemåls schema för ytterligare än månad till. Och gå omkring och vara mentalt förberedd på att behöva va kvar på den platsen en månad till.
Men idag vill jag försöka förstå mig själv och unna mig själv den uppriktigheten genom att få skriva det. Jag jobbar på ett ställe där jag till viss del trivs. Men vissa dagar kan verkligen sätta mina nerver i spel. När man vissa dagar är så uppe i varv att man slänger i sig sin lunch på 3 minuter för att cirka 10 minuter senare gå och kräkas upp maten igen. Jag känner oftast inte att jag får det utrymmet jag vill när jag arbetar och är oftast väldigt nervös inför det innan varje arbetspass. Trivs verkligen inte att jobba tillsammans med vissa där. Känner mig oftast motarbetade och tagen för givet. Att jag ska backa andra, som i slut ändan ändå aldrig skulle vara intresserade av att hjälpa mig. Jag har ångest över att behöva hitta ett nytt arbete innan den 12 varje månad. För annars måste jag skicka önskemåls schema för ytterligare än månad till. Och gå omkring och vara mentalt förberedd på att behöva va kvar på den platsen en månad till.
Jag är egentligen livrädd för konflikter och har knappt någon energi till att ryta till. Men ibland kan jag gå omkring och ångra mig i efterhand för att jag inte riktigt sa ifrån. När jag i nästa stund kan vara så frustrerad över just det. Och gör istället något väldigt litet till en stor sak. Och det enda jag vill sen är bara att bli sams. Men om det inte händer så går jag istället kring och grubblar om det faktiskt var jag som hade fel i alla fall. Även fast jag faktiskt kände som jag gjorde och sa till för en anledning. Antar att jag måste sluta bry mig så mycket om vad folk tycker och inte låta mig påverkas av det. Livet är för kort för att gå omkring och ha ångest för sånt. Jag har faktiskt brytit med andra människor tidigare för att känt mig motarbetad, kränkt eller bara blivit tagen för givet. Och jag kan säga att släppa dom personerna är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Så förstår inte varför denna ångesten hänger över mig i alla fall?
Jag är trött på att ständigt känna pressen på att jag måste vara perfekt. För jag är inte perfekt hur mycket jag än försöker. Men ibland är det svårt att bara påminna sig själv om att man faktiskt är bra som man är. Att man kan faktiskt luta sig tillbaka och njuta av sin egna framgång, so far. Man kan inte bli en bättre människa och få ett bättre liv på så kort tid. Och det borde jag och någon veta som utvecklas så mycket under alla dessa år. Jag är utbränd av mina psykiska spöken. Kan inte slappna av. Och jag vet att det är pågrund av alla dom tankarna. Att man känner sig otillräcklig. Att man inte skaffat körkort än, att man inte har långt fint hår längre, att man kanske inte riktigt väger ett viss antal kilon som man kanske tidigare gjorde, att man kanske inte rikigt vill bli kvar på sitt nuvarande jobb i flera månader till. Och listan fortsätter.
Men jag måste verkligen börja ta hand om mig själv bättre. "Dont compromise yourself". Det finns en solklar anledning till att jag har dom orden tattuerade på min arm. Jag måste verkligen ta efter det. Tror inte det finns någon som inte vill känna sig störst bästa och vackrast utan att samtidigt ta för mycket plats. Men ibland säger kroppen ifrån. Eller psyket om inte annat. Jag måste sluta ruscha fram som jag gör och ta det gamla goda "en sak i taget". För snart kommer jag knäckas av allt jag vill ha, vill vara och vill göra. Har redan kommit en god bit på vägen i alla fall.
Och jag ska försöka lära mig att ge mig själv en klapp på axeln och tacka mig för vad jag åstadkommer. För jag vet att jag är bra som jag är utan att behöva anstränga mig själv allt för mycket.
Och jag är stolt över mig själv att jag vågar dela med mig av detta.
I will remember you.
Idag förlorade jag en person som jag tyckte väldigt bra om. Min fina fina morfar har nu lämnat
världen. Du var en inspirerande människa som alltid var glad, hade humor och gjorde andra
människor runt omkring dig på gott humör. Du spred en stämning som jag verkligen kommer sakna.
Du såg allt från den ljusa sidan och det var alltid lika kul att träffa dig. Kan inte säga något annat än
att du förtjänade så mycket bättre än hur du mådde nu i det sista. Jag kan garantera att du kommer
till en plats där du kommer att må så mycket bättre och du kommer återförenas med dom du älskar.
Vet inte om det är himlen men något är det i alla fall. Imorgon så ska jag åka och se dig en
världen. Du var en inspirerande människa som alltid var glad, hade humor och gjorde andra
människor runt omkring dig på gott humör. Du spred en stämning som jag verkligen kommer sakna.
Du såg allt från den ljusa sidan och det var alltid lika kul att träffa dig. Kan inte säga något annat än
att du förtjänade så mycket bättre än hur du mådde nu i det sista. Jag kan garantera att du kommer
till en plats där du kommer att må så mycket bättre och du kommer återförenas med dom du älskar.
Vet inte om det är himlen men något är det i alla fall. Imorgon så ska jag åka och se dig en
sista gång och sen så hoppas jag att vi på något sätt ses igen. Jag vill verkligen det. Hoppas!
Livet går så sjukt fort när man tänker på det. För precis en månad sen tog jag studenten
och du var så klart där och firade mig. Tänker på alla dom gångerna när jag var liten och
jag satt med dig på kontoret och fick skriva på din gamla skrivmaskin. Alla födelsedagar och
jag satt med dig på kontoret och fick skriva på din gamla skrivmaskin. Alla födelsedagar och
alla julafton jag jag delat tillsammans med dig och resten av släkten. Dom kommer jag aldrig glömma.
Och jag kommer aldrig glömma dig. Älskade C.E ♥
Vila i frid.
Hann du ens blinka?
När jag tänker efter så kan jag stanna upp ibland och bara tänker va långsamt tiden går när inget händer. När tiden egentligen går väldigt fort. Varje sekund är en betydelsefull sekund i livet. Och just denna sekunden ger grunden till något som kommer att hända i framtiden. Kanske idag, eller kanske ännu längre fram. Kanske inget stort, men det är alltid något. Det känns som att det inte var så länge sen jag blev myndig. Och snart fyller jag 19 år. Utan att jag ens hann reagera. Och gymnasie tiden är snart förbi. Snart är dom sista 3 åren av skolan någonsin klara. Bara 3 månader tills vi springer ut med vita klänningar och våra mössor. Dom kom ju i slutet av denna veckan. Bara det fick mig att fatta hur fort allt har gått. Nästa vinter är det 5 år sen jag såg hans ansike för första gången. Och denna sommaren så har vi träffats i 4 år. Och jag är fortfarande helt säker på att det är han jag älskar och ingen annan. Oavsett allt vi gått igenom, alla faser och allt som jag trodde skulle leda till slutet. 4 år är ju faktiskt en ganska lång tid. Och jag har lärt mig så vannsinigt mycket om mig själv. Fick reda på idag att en tjej som tidigare gick i min klass ska ha barn. Och hon är ändå bara 1 år äldre än mig. Tänk, föreställ er mig om 1 år med ett barn. Det är inte klokt alltså. Jag är så taggad på framtiden. Så nyfiken på allt som kommer att hända. Alla viktiga beslut och nya människor. Därför har jag bestämt mig att leva för dagen. Bara ta dagen som den kommer med ett leende och njuta. Men samtidigt genomföra allt det där viktiga jag vill få gjort. Ska suggsesivt försöka dra ner på rökningen. Och försöka att bara dricka alkohol dom helger jag inte jobbar. Jag ska försöka att dra ner på allt småätande och godis. Det leder ändå bara till dåliga ting. Åh, vill bli fulländad och nöjd med allt. Och så länge man har viljan så kan man säkert lyckas.
Du lämnar mig aldrig oberörd.
Ute är det kallt och mörkt. Men på ditt rum är allt varmt. Åtminstonde. Mörkret gör inte så mycket. Tystanden som annars skulle kännas så öronbedövande känns nu bara fridfull. Lakanen är kalla och luften jag andas är mjuk som sammet. Dina armar, din bröstkorg, dina axlar. När du omfamnar mig så vill jag inget annat än att bara trycka mig närmare. Fast jag vet att man aldrig kan komma en människa närmare fysiskt. Vill bara ha mer. Hela tiden. Ibland kan jag nästan höra vad du tänker, även fast du inte säger något. Det gör ingenting. Tystanden är behaglig. Jag är aldrig så avslappnad som då. Du leker med mitt hår mellan dina fingertoppar. Och med huvudet lutat mot din bröstkorg så hör jag dina hjärtslag. Och varje gång din bröstkorg sänker sig så är jag med dig. Jag är med dig i varje andetag. Bara tanken på att vi någonsin kommer skiljas åt gör så brutalt ont. Och inget annat vill jag hellre ha. Ditt lugn gör mig säker på att jag älskar personen du är. Och även fast du är hopplöst svår ibland. Så försöker jag se båda sidorna. För du är den finaste personen jag vet. Och ingen kan ta det ifrån mig. Hur kan en person som är så vild samtidigt vara så lugn och varm. Så känslig. Utan den värmen du ger mig skulle jag vara den kallaste människan i världen.
I love your skin oh so white
I love your touch cold as ice
And I love every single tear you cry
I just love the way you're losing your life
My Baby, how beautiful you are
My Darling, completely torn apart
You're gone with the sin my baby, and beautiful you are.
So gone with the sin my darling.
I adore the despair in your eyes
I worship your lips once red as wine
I crave for your scent sending shivers down my spine
I just love the way you're running out of life
Oh Baby, how beautiful you are
Oh Darling, completely torn apart
You're gone with the sin my Baby and beautiful you are
So gone with the sin my Darling
I love your touch cold as ice
And I love every single tear you cry
I just love the way you're losing your life
My Baby, how beautiful you are
My Darling, completely torn apart
You're gone with the sin my baby, and beautiful you are.
So gone with the sin my darling.
I adore the despair in your eyes
I worship your lips once red as wine
I crave for your scent sending shivers down my spine
I just love the way you're running out of life
Oh Baby, how beautiful you are
Oh Darling, completely torn apart
You're gone with the sin my Baby and beautiful you are
So gone with the sin my Darling
Fuck my life
- orkar inte blogga just nu. känner mig mental klen. helt psykiskt misshandlad.
Stress
Känner att jag måste skriva av mig lite nu innan jag ska sova. Jag känner mig stressad. Och jag som glidit genom livet och inte lyft ett finger någonsin. Har ett jobb som jag balanserar med min skolgång. Jag har ingen anning om vad jag ska göra efter gymnasiet förutom att jobba. Kommer sättas på prov när det nya gymmet öppnar för hur mycket jag kommer kunna jobba och hur bra jag kommer hantera jobbet. Fast egentligen sätts jag på prov hela tiden när jag tänker efter. Problemet är bara att jag har svårt att ständigt visa min bästa sida. Ibland blir jag trött, sur, vet inte vad jag ska göra, stressad och framförallt osäker. Men det känns inte som att det finns någon plats för sådana känslor när jag dessutom förväntas vara en snäll klasskompis som dessutom går inte för alla gemensamma skolarbeten, en storasyster och familjemedlem. En person med stor umgängeskrets och dessutom en person som någon kanske håller lite extra nära sitt hjärta. Vill så gärna jobba kvar på mitt jobb. För har lärt mig så mycket. Jag klarar mig inte utan dom extra inkomsterna. Och dessutom bor jag ju så nära och bra. Har träffat så många nya människor. Samtidigt vill jag få godkänt i alla dom viktiga ämnena i skolan. Och någonstans där i mellan ska jag ha ett privatliv där jag är kontaktbar, kan njuta av helgerna och visa intresse för den jag gilllar. Det är mycket på en gång just nu. Därav den dåliga uppdateringen.
Måste lugna ner mig och inse att jag inte alltid måste visa min bästa sida. Men på jobbet finns det inga ursäkter. Där ska jag från och med nu alltid visa min bästa sida oavsätt hur jag mår osv. Jag behöver peppa mig själv mer, lyssna på mer musik, äta nyttigare mat, se till att ha kul på helgerna, och planera bättre. Man kan alltid förbättras, men samtidigt så är ingen perfekt. Och just nu måste jag faktiskt ge mig själv beröm för att jag faktiskt tycker att jag lyckats galant på många plan. Jag är grym. Och ska fortsätta vara det också. Jag ska fan klara det här. Punkt.
This is me.
Personlighet
- Jag är väldigt snabb med att idiotförklara människor. Ibland gör jag detta omedvetet. Många tycker jag är väldigt dryg när dom träffar mig första gången. Detta har skapat problem på bland annat mitt jobb och när jag är ute på krogen.
- Jag är väldigt nervös av mig. Dock anstränger jag mig verkligen jätte mycket för att det inte ska märkas.
- Jag är kärleksfull av mig, speciellt efter några glas. Fast oftast inte mot folk jag inte känner.
- Jag är atheist och tror inte på någon "gudomlig kraft" som gud osv. Håller mig gärna undan från kyrkor.
- Jag har genomgått en stor förändring vad gäller tankesätt under året som gått.
- Jag är atheist och tror inte på någon "gudomlig kraft" som gud osv. Håller mig gärna undan från kyrkor.
- Jag har genomgått en stor förändring vad gäller tankesätt under året som gått.
Utseende
- Jag är 163 cm lång.
- Jag vill gå ner 4 kg i vikt.
- Jag vill gå ner 4 kg i vikt.
- Jag är extremt ljushårig egentligen (som en nyfödd typ haha) så färgar både ögonbryn och mitt hår mörkblont. Funderar dock på att färga lite mörkare igen.
- Jag har blåa ögon, som blir VÄLDIGT ljusblåa när man är utomhus på dagen.
- Jag får alltid fräknar på sommaren.
- Jag har blåa ögon, som blir VÄLDIGT ljusblåa när man är utomhus på dagen.
- Jag får alltid fräknar på sommaren.
- Jag vill tatuera mig över hela armarna. Så jävla snyggt.
- Jag har en väldigt rund ansiktsform med höga kindben.
- Jag tycker själv att jag ser helt okej ut. Börjar faktiskt tro det folk säger nu haha.
Mitt liv och mina relationer
- Jag har 6 syskon. Därav 2 av dom är biologiska. Dom andra är äldre än oss och är från pappas sida. Tyvärr har jag bara träffat 2 av dom 1 gång när jag var liten.
- Jag har 6 syskon. Därav 2 av dom är biologiska. Dom andra är äldre än oss och är från pappas sida. Tyvärr har jag bara träffat 2 av dom 1 gång när jag var liten.
- Jag gymmar på mitt jobb, Portens gym i Floda.
- Jag är så jävla glad att jag har ett jobb som jag lyckas balansera med min skolgång.
- Jag vill ha ett seriöst förhållande.
- Har inte haft något långt förhållande egentligen när jag tänker efter. Senaste seriösa var ett par år sen. Dock var jag helt nere i en kille under ett antal år. Men det blev aldrig något seriöst mellan oss. Och jag tror det var lika bra det.
- Jag har en stor skara av nära vänner. Så sjukt tacksam.
- Har inte haft något långt förhållande egentligen när jag tänker efter. Senaste seriösa var ett par år sen. Dock var jag helt nere i en kille under ett antal år. Men det blev aldrig något seriöst mellan oss. Och jag tror det var lika bra det.
- Jag har en stor skara av nära vänner. Så sjukt tacksam.
- Jag har min egna lilla katt, min tjocka bebis Sabaton.
- Jag tittar fortarande på disney. Blir aldrig för gammal.
- Jag kommer inte så värst bra överens med min klass. Men på något sätt så har vi en hatkärlek för varandra när jag tänker efter. Dom tycker att jag är en jävla pajas typ. Och jag älskar dom med haha.
- Min första riktiga bästa vän (som jag fortfarande umgås med) träffade jag 98 när jag gick på dagis, Matilda.
Mitt gamla liv
- Jag tränade friidrott i ungefär 7 år i stenkullen.
- För precis 1 år sen så vägde jag 8 kilo mer än vad jag gör nu.
- Jag har varit en riktig estetjävel, hahah.
- Jag har varit en riktig estetjävel, hahah.
- Den mest traumatiska upplevelsen jag varit med om var när farfar gick bort. Det jobbigaste var nog att se mina storebröder gråta. Och pappa och farmor såklart. Usch, jobbig tid. Precis vid innan jul var det också. Minns att jag och sigrid satt inne på toan och grät tillsammans.
- När jag var liten bodde jag i masthugget.
- Jag gick på Alléskolan som är Flodas högstadie skola. Bästa tiden i mitt liv förövrigt. Hade så jävla kul med min gamla klass och alla minnen jag hade där var otroliga (för det mesta när det inte var bråk haha)
- Jag kommer aldrig glömma första gången jag tjuvrökte. Det var med min gamla kompis Kristin för många år sen. Vi satt och gömde oss uppe i skogen precis mellan Allébacken och sjön och rökte estniska cigg. Jag minns att min andra kompis Matilda (som fortfarande är emot rökning) blev väldigt besviken.
- Ett annat fint minne jag har som jag antagligen kommer bära med mig hela livet är dom gångerna jag, Annie och Matilda tältade i Matildas skog. Hon bor långt ute i skogen, där finns det en sjö. Och vi brukade åka ut med båten på dagarna och snorkla omkring i sjön och skriva ner saker vi hittat på botten. Vi slog oftast läger nära standen. Och på kvällarna så satt vi uppe och snackade om allt möjligt, spelade in roliga videos som vi sen skicka till folk. Och så kollade vi skräckfilm på Annies laptop.
- Ett annat fint minne jag har som jag antagligen kommer bära med mig hela livet är dom gångerna jag, Annie och Matilda tältade i Matildas skog. Hon bor långt ute i skogen, där finns det en sjö. Och vi brukade åka ut med båten på dagarna och snorkla omkring i sjön och skriva ner saker vi hittat på botten. Vi slog oftast läger nära standen. Och på kvällarna så satt vi uppe och snackade om allt möjligt, spelade in roliga videos som vi sen skicka till folk. Och så kollade vi skräckfilm på Annies laptop.
- Camilla var en så sjukt viktig del av mitt liv (och är det fortfarande) men speciellt under högstadietiden. Vi var med varandra praktiskt taget varje dag och vi sov över varje helg. Ville verkligen bara vara med henne. Tack vare henne så träffade jag så sjukt många nya människor (som fortfarande också är viktiga personer i mitt liv) och fick så mycket minnen tillsammans med henne som jag aldrig glömmer.
- Jag gick från att vara en tönt, till fjortis, till en bob marley älskande gos tjej med boyfriend jeans och vitt hår, till fjortis igen (haha), till emo, till människa.
Skola imorgon.
Old one. Imorgon är det dags för skolan igen. Herregud hjälp mig. Kommer inte få sova i mer än 5 timmar inför första skoldagen. Känns uselt. Ska äta en massiv frukost imorgon. Förövrigt så är jag allmänt deppig på grund av en sak som hände idag. Brukar inte röra en min när det kommer till personangrepp (om dom inte är riktigt allvarliga). Men detta var något som verkligen sårade mig och fick mig att tro att jag helt plötsligt hade förlorat något som just nu är bland det viktigaste jag har. Det gäller ingen relation på något sätt till någon som står mig nära, men något annat som är väldigt viktigt för mig som jag verkligen inte vill förlora. Snarare utveckla och växa med. Jag var ju så nöjd med hur långt jag hade lyckats med det. Men ibland räcker det inte alltid med att göra sitt bästa. Det var i alla fall någon form av väckarklocka för mig. Och allt kändes lite jobbigt rent allmänt. Obekvämt. Men tanke på att det är något jag verkligen behöver. Tänker inte skriva vad det handlar om för vill inte förstöra det här mer, ni vet redan för mycket nu. Godnatt.
Been trying hard not to get into trouble but I got a war in my mind.
Gud va mycket som har hänt under hela 2012. Kolla bilderna som är alla längst ner, den ljusa tjejen i lockigt hår var jag denna julen. Och tjejen med lugg på bilden bredvid är jag i januari i år. Herregud va mycket jag har förändrats. Är så jävla stolt över mig själv för att jag äntligt vet vem jag är och hur jag vill vara. Och hur jag vill leva mitt liv. Jag har haft mina motgångar det här året, utan tvekan. Men det är ändå så mycket jag har lyckats med. Jag har kämpat mig upp ur sängen vissa dagar bara för att jag inte känt någon andledning att gå upp. Men dom dagarna är förbi nu. Mitt nya liv börjar med 2013. Och detta ska bli mitt år som jag sa tidigare.
- förlåt för alla fula felstavningar och att bilderna blev så konstiga. men skitsamma. ska upp imorgon så, godnatttt.
Everybody needs somebody.
So if you want to love me,
Then darlin' don't refrain.
Or I'll just end up walkin'
In the cold November rain.
Then darlin' don't refrain.
Or I'll just end up walkin'
In the cold November rain.
Varför ska det vara så svårt att erkänna att man faktiskt behöver någon. På riktigt. Alla behöver någon. Alla vill känna sig älskade. Om jag hade hittat någon jag kunde älska av hela mitt hjärta, som jag verkligen inte kunde vara utan. Så skulle jag visa dagligen hur viktig han var för mig. Jag behöver någon. Och jag har i allt för lång tid gått runt och hoppats på något som inte kommer hända. Men jag kan inte sitta ner och vänta längre. I will be loved. Ett stort lol på denna seriösa text men jag menar det verkligen. Hur as löjligt det än låter. Jag är kanske inte redo för att släppa in nån i mitt liv än, men när den dagen kommer. Då blir det helhjärtat. Inga jävla varannan helgfasoner eller att han inte kan bestämma sig. Ett riktigt förhållande. Längtar tills den dagen. Är så trött på att vara ensam. Ärligt talat.
Kvällshumor.
Killen är ett geni, finner inga ord.
Känslor som jag inte vill, ska kännas.
Otaliga nätters tårar
Utan din vetskap
Utan din vetskap
Oändliga kramper i hjärtat
Fortfarande har du ingen aning
Miljontals tankar, önskningar och ursäkter
Från mig
Till dig
Fast att du inte har en aning
För jag har inte sagt något
Till dig om dig.
Miljontals tankar, önskningar och ursäkter
Från mig
Till dig
Fast att du inte har en aning
För jag har inte sagt något
Till dig om dig.
Kommer på mig själv
Med att önska dig från jordens yta
Flera gånger om dagen
Som om det skulle bli annorlunda då
Som om det skulle kännas bättre
Försöker desperat
Att försvara mig själv
Genom att inte erkänna
Att min önskan är felriktad
Och att det egentligen är här
Som jag vill ha dig.
Med att önska dig från jordens yta
Flera gånger om dagen
Som om det skulle bli annorlunda då
Som om det skulle kännas bättre
Försöker desperat
Att försvara mig själv
Genom att inte erkänna
Att min önskan är felriktad
Och att det egentligen är här
Som jag vill ha dig.
Allting är så mörkt.
Och jag ser ingenting som jag borde se längre
Förutom dig.
Jag måste ha varit någon annan innan jag kände dig.
Blev riktigt rörd av den här kommentaren. Jag uppskattade den verkligen! Kul att man kan inspirera andra som har känt/känner likadant. Kommentaren kom från inlägget där jag öppet skrev om vad som hänt med mig under det senaste och hur jag mått. Det tog faktiskt emot att skriva det. Men har egentligen inte att förlora på att vara öppen med vad jag känner längre. Om nått. Så tack själv Johanna!
Best thing ever made.
Ibland har jag och Emelie humor. Har man inget roligare i skolan än läxor så får man ju faktiskt göra det bästa av situationen. Och ja, detta är menat som en hint till er yngre i estethuset som verkar tro att vi andra tycker det är jätte mysigt att se er grovhångla och ligga på vandra i sofforna. Ärlig talat. Dock så menar vi inget illa. Men lite äckligt är det faktiskt.
Tänk på att ni är dom som är yngst och inte vi :)
Cause I've been treated like dirt.
Jag förstår mig verkligen inte på folk. Hur vissa människor tänker och hur skev bild dom kan ha på andra människor. Jag kan säga att jag klarade mig. Jag har aldrig blivit mobbad för hur jag varit som person eller dom valen jag gjort. Men jag har blivit lämnad, förtalad, retad och trakasserad av människor på grund av liknande saker. Jag vet att många människor skulle gärna byta plats med mig. Så att jag går en estetisk inriktad linje är något jag längre inte ens tänker på. Förut var det något jag dagligen mådde dåligt för. T.ex för att personen jag älskade under flera års tid plötsligt tyckte att jag var äcklig. På grund av dessa förändringar jag gjorde med mitt liv. Så gick jag från att vara den mest eftertraktade personen i hans liv. Till äcklig. Nu är vi inte längre någonting förutom vänner. Men jag kommer alltid ha ångest för att jag höll på att bli ett vandrande vrak. Jag slösade bort nästan 2 år av mitt liv på att "försöka vara" den där speciella människan. Jag blev nästan tillfredställd av att chocka människor runt omkring mig. Men att få höra "Du såg mycket bättre ut förr", eller "Från fjortis till emoestet". Det gjorde innerst inne väldigt ont. Nu kämpar jag istället för att bli den människan jag var förut. Jag kan lätt säga att förändring märks och det uppskattas av min omgivning. Men det går inte en dag utan att jag tänker på dom där töjningar jag hade i örat, läpp piercingen och framförallt, ett hår som slittits sönder för all färg, svart, röd, rosa. You know them, jag har haft alla. Nu känns allt bara tillgjort. Konstigt.
Blev under helgen ordentligt sårad av 2 människor som jag trodde jag kunde lita på. Som brukade vara mina vänner. Jag ska skriva här vad som hänt. För jag tycker inte någon förtjänar att bli behandlad på det här sättet. Jag struntar i vem som läser det här. Jag skriver detta för min egen skull.
Blev under helgen ordentligt sårad av 2 människor som jag trodde jag kunde lita på. Som brukade vara mina vänner. Jag ska skriva här vad som hänt. För jag tycker inte någon förtjänar att bli behandlad på det här sättet. Jag struntar i vem som läser det här. Jag skriver detta för min egen skull.
Jag var hopplöst kär i en kille i över 3 års tid. Vi bröt för lite mer än en vecka sen. Han kom fram till att det var bäst att vi bara vara vänner för att han delvis visste hur mycket han hade sårat mig. Men också för att han inte älskade mig som jag älskade honom. Jag var ledsen i kanske 2 dagar. Men respektive dagar var jag bara arg. Kändes som att jag hade lurat mig själv under allt för lång tid. Men jag skakade av mig det, såg bort från det negativa och tänkte vilka fantastiska vänner jag har som stöttar mig genom det här. Jag såg fram emot en fredagskväll med 2 av dom bästa tjejerna. Jag var taggad, då får jag ett meddelande från han där det står:
"Jag ångrar det jag sa. Saknar dig. Ring mig."
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta ner jag såg det. Men jag ringde aldrig upp och jag struntade i att svara. Jag berättade för mina vänner när vi väl var ute på krogen. Dom sa bara "Vad va det vi sa" och "Alla visste att han skulle ångra sig". Jag tänkte det bara som en upplyftande grej när allt var som värst. Men jag visste att jag forfarande behövde komma över honom. Senare kom en annan vän över, som även är kompis med han. Jag berättade vad han hade skrivit tidigare under kvällen. Då sa min vän något som sårade mig något fruktansvärt mycket, och något som la grunden till att bli den värsta kvällen på väldigt länge. Det var nämnligen min vän som stod framför mig och en annan kille som hade skrivit meddelandet från hans facebook. Med dom orden så kände jag bara hur marken föll under mina fötter. Och plötsligt var jag tillbaka på ruta 1. Det blev en kväll med många tårar. Jag var knäckt. För det mina så kallade "vänner" nyss hade gjort mot mig, var något som jag redan då visste att jag aldrig någonsin skulle kunna glömma. And all of a sudden. Så kände jag mig som skräp. Men det var nog planen, och dom lyckades. Verkligen. Men ey, det sägs ju att det som inte dödar dig gör dig starkare. Så det måste ju göra mig till wonderwomen. Skitliv. Bilden överst är tagen från den tid jag kallar perioden, och bilden längst ner är en bild av mig idag. Nytt jobb, ny frisyr. 6 kilo lättare. Jag ler mot fler människor än vanligt. Och jag har blivit en mästare på tolerans. Jag kan nu något jag aldrig kunnat tidigare. Acceptera. Tusen gånger starkare. Och jag är så jävla stolt över mig själv som inser det.
"Jag ångrar det jag sa. Saknar dig. Ring mig."
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta ner jag såg det. Men jag ringde aldrig upp och jag struntade i att svara. Jag berättade för mina vänner när vi väl var ute på krogen. Dom sa bara "Vad va det vi sa" och "Alla visste att han skulle ångra sig". Jag tänkte det bara som en upplyftande grej när allt var som värst. Men jag visste att jag forfarande behövde komma över honom. Senare kom en annan vän över, som även är kompis med han. Jag berättade vad han hade skrivit tidigare under kvällen. Då sa min vän något som sårade mig något fruktansvärt mycket, och något som la grunden till att bli den värsta kvällen på väldigt länge. Det var nämnligen min vän som stod framför mig och en annan kille som hade skrivit meddelandet från hans facebook. Med dom orden så kände jag bara hur marken föll under mina fötter. Och plötsligt var jag tillbaka på ruta 1. Det blev en kväll med många tårar. Jag var knäckt. För det mina så kallade "vänner" nyss hade gjort mot mig, var något som jag redan då visste att jag aldrig någonsin skulle kunna glömma. And all of a sudden. Så kände jag mig som skräp. Men det var nog planen, och dom lyckades. Verkligen. Men ey, det sägs ju att det som inte dödar dig gör dig starkare. Så det måste ju göra mig till wonderwomen. Skitliv. Bilden överst är tagen från den tid jag kallar perioden, och bilden längst ner är en bild av mig idag. Nytt jobb, ny frisyr. 6 kilo lättare. Jag ler mot fler människor än vanligt. Och jag har blivit en mästare på tolerans. Jag kan nu något jag aldrig kunnat tidigare. Acceptera. Tusen gånger starkare. Och jag är så jävla stolt över mig själv som inser det.
"Och allting med dig, var det jag ville ha. Förutom att jag aldrig var tillräckligt bra.
Nu är jag värdelös. Och du någon annans. Och det gör mig riktigt förbannad.
När jag tänker på din lena kropp, vet du vad jag tänker? Då, vill jag kräkas."
- Lillasyster
Questíons.
Namn: Julia Linnea Felicía Forsberg
Ålder: 18
Längd: 1.63
Sko-storlek: 38/39.
Född: I Göteborg
Bor: Floda
Gör just nu: bloggar, går i skolan, är med vänner, festar, fotograferar.
Allmänna frågor:
Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Nära till skratt, oftast snäll, nöjd med mitt yttre.
Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: Kan lätt uppfattas som otrevlig mot folk jag inte känner, glömsk, sjukligt bekräftelsesökande.
Vad är du rädd för: Hajar, mörker, att bli lämnad.
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Min personlighet, min konstanta vilja att förbättra saker och utseende.
Det roligaste jobbet du haft/har: Älfsborgs fästnings Café med Emelie. Just nu är jag deltids lektant.
Har du körkort och egen bil: nope, bara en bil att övningsköra med.
När tog du ditt körkort: -
När grät du senast: Igår kväll när jag upptäckte att mitt bankkort blivit stulet.
När skrattade du senast: Idag
Vem åkte du bil med sist: Pappa
Vem åt du mat med sist: Emelie
Vem sov du hos sist: Emelie
Vem sov hos dig sist: tänker jag inte skriva här haha.
Vad var du rädd för när du var liten: djupt vatten, men när jag tänker efter så fortfarande haha
Vad ville du, som liten bli när du blev stor: modedesigner
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: 3 ggr kanske.
Värsta smärtan du råkat ut för: Måste nog vara alla gånger jag haft urinvägsinfektion. kan inte komma på nåt.
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: Floda, min barndom, vänner, kärlek, friidrotten, familjen.
Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: Kärlek, orättvisor, elaka människor och att min moster fick cancer.
Har du någonsin sportat: tränade friidrott i typ 7 år
Någon du ser upp till: Mina storebröder, Matilda, m.m
Vad finns alltid i din handväska: Plånbok, mobil, nycklar, smink, laddare, godis (oftast)
Har du varit utomlands någon gång: ja, har varit utomlands varje sommar sen jag var 3-4. har varit i nästan alla länder i eu förutom ett fåtal då båda mina föräldrar har jobbat inom resor.
Vilken plats var finast: En riktigt fantastisk plats jag gärna skulle besöka igen är Mont Saint Michel. Det kan vara en av dom finaste platser jag någonsin varit på. Men min absoluta favorit semesterort är L'estartit. Dit åkte vi alltid med hela familjen en gång om året ända tills jag var 14-15 år. Kolla länkarna!
Största stad/städer du varit i: Har varit dom flesta europeiska huvudstäderna. Vet inte vilken som är störst.
Lite mer personliga frågor:
Har du någonsin tagit eller provat droger: om kärlek är en drog så visst
Rökt: försöker sluta.
Snusat: ja, under några perioder. Men inget vidare.
Druckit: Ja
Har du piercing eller tatuering: 5 i öronen (har även haft töj i varje öra 12 m.m, har haft i läppen, näsan (septum), no tattoos yet.
Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask: Runt 1.70-1,75 lång, rolig, SKÄGG/STUBB ÄR ETT PLUS ♥, lite kaxig men inte för kaxig, spännande, han ska vara lite av en egen sort. Inte försiktig.
Finaste komplimang du fått: "Du har ersatt alla typer av droger i mitt liv", "Du är en vackraste människan jag vet", "Du är en sån person man inte vill lämna".
Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: japp.
Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: you know it.
Har du någonsin fejkat en orgasm: finns det någon tjej som inte har?
Hur många sex-partners har du haft: inget jag vill skriva här.
Antingen-eller-frågor:
Storstad eller landet: landet om man är med rätt människor, mysigare känsla.
Hamburgare eller pizza: pizza
Kött eller fisk: inget av dom, vegeterian.
Hund eller katt: hund
Aftonbladet eller expressen: aftonbladet hah
McDonalds eller MAX: Mcdonalds
Vin eller Öl: Öl!
Charter- eller skidsemester: Beror väl på
Sverige eller Utlandet: Sverige
Sport eller nyheter: Nyheter
Hockey eller fotboll: Hockey
Ljushåriga eller mörkhåriga killar: ljushåriga, men inte för ljusa. annars är svart snyggt som fan.
Sommar eller vinter: Sommar.
Vår eller höst: höst
Flyg eller tåg: tåg.
Bil eller buss: bil
Here I come but I ain't the same. Mama, I'm coming home.
Innan jag avslutar för dagen så vill jag bara diskutera en sak. En kompis sa idag att enligt nån jävla snubbe på NASA så närmar sig en meteor mot jorden, en meteor lika stor som månen och som tydligen skall bli mänsklighetens utplåning och jordens undergång. Jag kan inte annat än att bli rädd när jag hör sånt här. Men jag blir samtidigt förbannad och orolig. Jag har kollat runt lite på nätet men har inte hittat något om att jorden snarast skulle krocka med någon meteor, däremot hittade jag en artikel som verkade vara skriven någon gång innan 2011, där det stod såhär.
"An asteroid the size of an aircraft carrier has passed near Earth on Nov. 8, 2011. It hasn't hit Earth for sure, and that's why you are still reading this article resting on a chair."
Och jag känner lite bara, hur fan i helvete kan man skriva så sarkastiskt om en så allvarlig sak. Vissa människor (typ jag) klarar verkligen inte av sån här information eftersom vi analyser det och är aldelles för medvetna om den obekväma sanningen. Jag är 18 år och jag vill inte behöva gå runt och oroa mig för att marken helt plötsligt en dag ska börja skaka och falla under mina fötter. Dessutom hade jorden kunnat gå under för flera tusentals år sen om den hade velat det. Men det har den hittills inte gjort. Så förstår verkligen inte hur den skulle kunna "råka" göra det just under dom decenierna som jag lever under. Men klart man blir nojig. Man vet inte riktigt om man ska skjuta det och sidan eller faktiskt acceptera att det faktiskt kan hända en dag. Men jag känner lite bara att jag faktiskt inte har psykisk ork att tänka på sånt nu. Man lever bara en gång så vitt vi vet och varför ska jag då sitta och oroa mig för något sånt här? Jorden kommer inte gå under. Så, nu säger vi så. Punkt slut.
GODNATT.
Och jag känner lite bara, hur fan i helvete kan man skriva så sarkastiskt om en så allvarlig sak. Vissa människor (typ jag) klarar verkligen inte av sån här information eftersom vi analyser det och är aldelles för medvetna om den obekväma sanningen. Jag är 18 år och jag vill inte behöva gå runt och oroa mig för att marken helt plötsligt en dag ska börja skaka och falla under mina fötter. Dessutom hade jorden kunnat gå under för flera tusentals år sen om den hade velat det. Men det har den hittills inte gjort. Så förstår verkligen inte hur den skulle kunna "råka" göra det just under dom decenierna som jag lever under. Men klart man blir nojig. Man vet inte riktigt om man ska skjuta det och sidan eller faktiskt acceptera att det faktiskt kan hända en dag. Men jag känner lite bara att jag faktiskt inte har psykisk ork att tänka på sånt nu. Man lever bara en gång så vitt vi vet och varför ska jag då sitta och oroa mig för något sånt här? Jorden kommer inte gå under. Så, nu säger vi så. Punkt slut.
GODNATT.
Det är mörkt och kallt här hos mig, men du har sånt som gör det ljust igen.
- Jag saknar allt där du är inblandad, tänker fortfarande på när du var här hos mig. Du låg under mig, och vi låg under täcket för att hålla värmen. Hur du kollade in i mina ögon och log. Och plötsligt minns jag varför jag blev kär i dig. Du var så perfekt. Du sa att du var glad för att du var hos mig. Och jag var glad för att du var här. Att för första gången på länge hålla din hand och veta att du fanns kvar. Det var guldvärt för mig. -
