Att släppa taget om något man hållt hårt om och att samtidigt lita på människor i ens närhet.
Jag visste att det inte skulle bli lätt att släppa taget om han. Men jag är tvungen nu för att jag vet att jag ändå bara kommer bli sårad på ett eller annat sätt i slut ändan. Men jag tänker stoppa detta nu innan det går för långt. För jag älskar honom ju mer jag träffar honom. Och ju mer jag är utan honom, desto mer vänjer jag mig vid ett vanligt liv. Det är skrattretande hur länge jag har dragit ut på det här. Hur länge jag hoppades på honom och trodde att det skulle funka. Nu spottar han orden rakt i ansiktet på mig. Orden som han velat säga i 3 år. Men som han bara visat genom handlingar. Han älskar inte mig som jag älskar honom. Men det gör inte så speciellt ont med tanke på att jag vet att han fortfarande kan vara min på fredag och lördags nätterna när det passar honom. Men jag vill inte ha det så längre. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Vill spola tillbaka tiden till när allt började. Men jag antar att livet att lär dig något nytt och att man måste ta tacklingar för att slutligen kunna lägga ett mål. Dags för en förändring.
Det enda jobbiga just nu är att jag inte litar på mig själv tillräckligt mycket för att veta. Veta om jag kommer falla för frestelen igen eller om jag kommer klara mig som solo. När jag vet att han klänger på mina tjejkompisar och att han så gott som försöker förstöra allt för mig som han kommer åt. Jag saknar känslan av att kunna lita på folk i min närhet. Det har han tagit ifrån mig. Det spelar ingen roll hur mycket mina vänner försöker övertyga mig om det. För så fort någon gör något litet som skapar misstankar. Så släpper jag aldrig taget om det jag just uppfattat som ett hot. Ett hot mot det jag och han har. Jag är så trött på det här. Tänker bara strunta i allt nu. Tänker strunta i dom människor som behandlar mig fel. För jag har inte gjort något fel. Och att jag tycker så står jag för. Det blir en rad människor att släppa taget om. Och han står först på listan. I mitt liv finns det bara plats för verkliga vänner som bara vill mitt bästa. Inga som trycker ner mig eller försöker lära mig hur jag ska leva. Jag är inte med på det längre. Jag är den jag är och jag tänker inte ändra på mig eller ta något personligt bara för att jag haft lite otur med vänner och kärlek.
