julia amb forsberg

Har tänkt extra mycket på en sak idag. Människor och elakhet. Kombinerat alltså. Varför har vissa större behov av att jämt och ständigt känna sig bättre än andra. Och hur långt är dom villiga att gå för att bevisa det för sig själva. Till exempel idag. Jag och en vän stod inne på en allmän toalett i stan och sminkade oss. När en okänd tjej frågar om vi har sätt hennes kompis. Vi beskrev en blond tjej med glittrig jacka som just hade gått ut från toan. Hon log, tackade och gick ut. Men sen när vi skulle bege oss så står dom två vännerna utanför toan framför en stor spegel. Utan några konstigheter och utan ett ord går vi förbi för att sedan röra oss vidare mot spårvagnshållet. Då hör jag att tjejerna börjar skratta precis när vi gått runt hörnet. Och vilken idiot som helst förstår att det var oss dom skrattade åt. Och jag undrar bara, varför? Bryr mig inte om själva anledning eller vad dom tyckte om oss helt generellt. Men jag känner bara just, varför? Bara för att dom antagligen har dåligt självförtroende bakom sitt löshår och sina dyra väskor så behöver dom väl inte skratta åt andra tjejer som inte väljer att se ut som dom? Vi råkade vara på samma plats. Slump. Vi valde inte att träffa er. Det är just såna människor som ofta är orsaken till att många andra tonårstjejer har dåligt självförtroende. Känner sig odugliga. Men man är faktiskt mycket bättre än vad man tror. Oavsett blickarna i nacken eller skratten som ekar i huvudet. Du som redan accepterat att alla inte är som du, du har lyckats. Till skillnad från vissa andra.

Jag är en snart 18 årig student. Jag går mitt tredje och sista år på gymnasiet. Och jag går estet. Något jag fått ta mycket skit för. Jag vet inte hur det funkar på andra ställen i Sverige. Men i det samhället jag kommer ifrån så är det ofta inte okej att vara annorlunda. Du är det på egen risk. Var beredd på att få blickar som knivhugg i skolkorridorerna. Är du av en sort. Så kommer det bli svårare att hitta dom av samma sort också. Det lättaste hade ju kanske varit att vara en del av majoriten, normal. Men så jävla simpelt är det inte i våran värld. Vi andra människor som faktiskt har drömmar om att göra något betydelsefullt. Vi skiter numera fullständigt i vad ni vanliga människor tycker om oss. För vi tror på oss själva nu. Precis som ni alltid har gjort. För oss tog det bara längre tid. Vi tog den svåra vägen mot mognad uppväxt. Men i slutändan tror jag vi gör oss själva en tjänst faktiskt. Vi lever med era fördomar. Men för oss är ni bara vanliga människor. Inget mer. En dag kommer vi faktiskt vara något. Och ni kommer fortfarande stå på samma ställe som ni gör idag. Tyvärr.

 

Alla som vågar gå sin egen väg bidrar med något. Jag valde att gå estet för att jag älskar att fotografera. Det var mitt val. Och när jag tänker efter. Dom tjejerna vid toaletten är bara ett liten spark mot smalbenet. Det gör ont i kanske 10 sekunder. När man inser att det faktiskt krävs mer än så för att få en människa att falla. Särskillt en människa som jag.