julia amb forsberg

 

Ni anar inte hur skönt det ska bli med ytterligare en ledig helg. Jag är så trött på att ständigt följa schemat i mitt liv, jobb var och varanann dag samtidigt som jag försöker ta mig upp på morgonen för att åka till skolan varje dag. Äta rätt, äta mindre godis. Röka mindre, vilket går åt helvete dåligt när jag är så stressad hela tiden. Tänker nästan inte alls på det längre. Och när folk har frågat så kommer jag på mig själv med att jag ljuger, jag kan inte alls "stänga av" röksuget. Det finns där hela tiden och jag kommer inte loss. Jag älskar det faktumet att jag har ett jobb att gå till, men allt på en och samma gång bromsar för mycket annat. Känner mig inte lika fri längre. Och det känns så allvarligt och vuxet. Jag är trött på att nästan bryta ihop i slutet av varje kväll, för jag saknar mina vänner. Fyfan vad jag saknar dom. Speciellt Camilla och alla. Bara att umgås hela dagarna utan att någon av oss har något annat att tänka på. Nu måste vi anpassa oss efter jobb, skola, pojkvänner och listan fortsätter. Är så trött på vinter. Vill ta studenten, resa, supa skallen av mig, hångla, shoppa, äta massvis med godis, umgås med tjejerna en helkväll med bara film mys och popcorn, saknar att springa omkring i shorts, bada i havet, röka vattenpipa, vill ha långt fint hår igen, och mest av allt så vill jag på en riktigt go hemmafest med alla dom där underbara människorna som jag i min vardag inte ens har tid att träffa. Att känna att dom faktiskt inte är en del av min vardag är riktigt sorgligt. I min vardag så har jag egentligen bara mig själv. Träffar min familj, min klass och när jag ska sova på kvällen så är den enda mannen som kommer till min säng lille Sabaton. Och han ska alltid sno min kudde. Jag vill somna i någons armar. Trött på att vara ensam. Trött på att inte orka ta kontakt med någon och bara tänka på mig själv. Behöver vara social, behöver ringa någon och snacka skit om allt och inget. Jag som varit så trött på alla dessa människor som aldrig tycks förstå att jag faktiskt inte svarar på sms om det inte är något viktigt. Nu kanske jag borde typ, svara? Vara lite jävla trevlig för en gång skull. Jag är trött på att vara en bitterfitta som inte tål någonting. Men orkar inte att folk kör med mig. Jag vill bli tagen på allvar. Kanske låter löjligt egentligen, men jag saknar tiden då jag och Erika var hemma hos henne och spelade tv-spel och bara hade det mysigt. Saknar dom nätterna när jag och Emelie låg och pratade till kl 6 på morgonen, eller när vi åkte bil med Hannah och sjöng högt i bilen. Åkte och hälsade på massa människor. Saknar sommaren. Åh, är trött på mitt liv just nu.