För att det aldrig blev något mer.



Vid ett tillfälle trodde jag att jag kunde göra något bra med ilskan.
Att jag skulle bli stark om jag tänkte på något som gör mig arg.
Då såg jag ditt ansikte framför mig.
Och all styrka som jag tidigare haft lämnade plötsligt min kropp.
 

Var helt säker på att jag inte skulle jobba i sommar. Nu jobbar jag dag och natt
och hinner knappt träffa någon. Visst är det ironiskt?
Träffade finaste C idag i alla fall efter jobbet.
Imorgon blir det upp och jobba igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0